Jag skulle gärna vilja att folk minns mig som en kameleont. En anpassningsbar överlevare. Eller nej, vad tråkigt. En sådan människa kommer ju ingen ihåg... En som inte syns mot omgivningen. Men man vill inte sticka ut för mycket heller. Min dotter sa en gång att jag faktiskt ser helt normal ut. Att man inte kunde tro när man såg mig att jag gjorde skulpturer. Jag såg inte tillräckligt udda/bohemisk ut. Ja inte vet jag men en kameleont/salamander/ödla har det blivit i allafall! Den var rolig att göra!
Och jag ser fortfarande ut som jag brukar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar